En snabbresumé av mitt liv.....
(skriven i slutet av år 2012)

Jag, som är Salzas matte, heter Barbro och tillhör... till min stora förvåning... den stora skaran 60-plusare.

Jag är född värmländska, men flyttade i 20-årsåldern till Göteborg/ Alingsås, och blev kvar där tills för 9 år sedan, då jag flyttade 70 mil norröver, till Timrå. 

De sista 15 åren innan jag blev norrlänning (fast det kan man inte bli, man måste nog vara född till det ), arbetade jag inom ett statligt verk som systemadministratör och dataansvarig, men sedan min flytt hit upp har jag inte förvärvsarbetat.

I hela mitt vuxna liv har jag haft hundar, köpte min första egna hund när jag var 18 år gammal. Oftast har jag haft flera hundar samtidigt, och jag kan inte tänka mig ett liv utan hundar.

Den första rasen jag fastnade för var boxer, och under ett antal år i min ungdom födde jag också upp några kullar av den rasen.

Så småningom förändrades mitt liv och förutsättningarna för min hundhållning, och jag övergav boxerrasen till förmån för en något mindre ras.

Det blev då engelsk cockerspaniel som jag fastnade för, vilket var en ungdomsdröm som i och med det gick i uppfyllelse.      

Jag upptäckte att en cocker har precis allt det som jag uppskattar och vill ha hos en hund, och jag blev rasen trogen i 25 år. Under dessa år tränade och tävlade jag mycket med mina hundar, och det var oerhört givande på alla de sätt.  

För 9 år sedan flyttade jag som sagt norrut till Timrå, och blev då sambo med Kurt och hans rottweiler Pecca. 

Jag hade då två cockrar med mig, Samson o Teddy, men dom började redan då bli till åren, och nu har de båda två fått sluta sina dagar. Mer att läsa om några av mina tidigare hundar finns under  Änglahundar.

När det blev aktuellt att skaffa en ny hund så hade jag svårt att överge cockern, men Kurt hade då två rottisar, och jag insåg ju att det var olämpligt med en såpass liten hund som en cocker. Även om rottisar oftast är snälla och vänliga, är de lite för kraftfulla lekkompisar till en cocker... 

Men en spaniel med ett typiskt "spanieltemperament" passar mig väldigt bra, så till slut bestämde jag mig för en engelsk springerspaniel istället.... lite större och lite robustare än en cocker... men förhoppningsvis med ett liknande temperament.

Och nu är det 6½ år sedan Salza kom till mig, och hon har mer än väl motsvarat alla mina förväntningar och förhoppningar.

Redan i  unga år var hon högt meriterad, och hon var bara 3½ år när hon erövrade ett Svenskt Lydnadschampionat. Hon var då den första springerspanieln som på många, många år erövrat den titeln. Vi har framgångsrikt sysslat med lite av varje under åren, och allt om Salza finns naturligtvis att läsa på hennes egen sida.

Flocken här hemma består nu endast av två hundar, Salza och så husses hund riesenschnauzern Ibsen, som är ett år yngre än Salza, alltså 5½ år. Ibsen har förstås också en egen hemsida.

Redan på mitten av 70-talet utbildade jag mig till instruktör inom Svenska Brukshundklubben, och har alltsedan dess varit den verksamheten trogen. 

Jag har haft otaliga kurser under årens lopp, och jobbat med allt ifrån valpar till tävlingsekipage. Många helger har dessutom ägnats åt vidareutbildning för mig själv på diverse kurser, seminarier och föreläsningar. 

När det gäller det här med hundar så blir man aldrig fullärd....

Min filosofi har alltid varit att vi är skyldiga våra hundar att ge dem ett meningsfyllt liv. Inte nödvändigtvis med prov och tävlingar, men helt nödvändigt med olika aktiviteter där hunden får använda sina sinnen på ett naturligt sätt.

En hund som lever ett bra och stimulerande liv blir en harmonisk hund som ger sin familj mycket glädje under de korta år vi får ha den hos oss.  

Ett liv utan hund skulle för mig vara ett mycket torftigt liv.... 

                                    ****************

Och funderar Du över var namnet TEDSAMS kommer ifrån, så är det förstås en sammanslagning av TEDdy och SAMSon. Mina två sista cockrar får på det viset leva vidare hos oss.....