Den typiske kursdeltagaren.....  eller finns det kanske inte en sådan?

Och naturligtvis så pratar jag om hundkurser nu då.... och i första hand valpkurser.

Jag kan ju börja med att fastslå att den typiske kursaren, om den finns, är en HON. Det är ytterst sällan det är manliga deltagare med på kurserna, och det är ju bra. Bra... att alla hussar redan kan och vet allting menar jag.

Enligt min mångåriga erfarenhet kan man dela in kursdeltagarna i några olika kategorier:

1. Dom som redan kan allt om hundar, men just denna hund som dom har nu... den är av olika skäl i behov av en kurs.... annars brukar dom minsann inte gå kurser. Underförstått: behöver inte gå kurs, kan redan allt och lite till.

2. Och så dom som glatt deklarerar att dom kan absolut ingenting om hundar men det är inget problem alls, deras hund är sååå söt och gullig... och vild!..... det var deras välmenande (!) granne som tyckte dom skulle gå kurs. 

3. Sedan har vi ju dom som går kurs bara för att uppfödaren envisades.

4. Och så finns det dom som inser att dom tagit på sig ett stort ansvar när dom köpte hund, och nu vill att deras liv med hunden ska bli så trevligt som möjligt.

Tänk att få en kurs med enbart deltagare från den sistnämnda kategorin... vilken lycka! Men så är det ju aldrig... varje kurs innehåller en blandning av de här olika typerna av deltagare.

Kategori 1:
Hunden kan redan allt som ingår i kursen och lite till, i alla fall när föraren muntligt berättar om det. Föraren håller sig lite för sig själv, och tränar efter eget huvud. Man får aldrig riktigt se vad hunden kan eller inte kan... Alla instruktörens förslag på aktiviteter och övningar stöter på patrull... "nej, jag har gjort så här istället, det är bättre tycker jag" eller "just nu är min hund inne i en utvecklingsfas så jag avvaktar med det lite" eller "jag anser att man inte ska träna det i grupp" eller nåt annat liknande är eviga standardsvar från den deltagaren.

Försöker man som instruktör få denne kursdeltagare att visa upp hur hunden utför ett visst moment, så möts man ofelbart av en bra bortförklaring till att hunden just idag inte kan detta. Annars kan den det alltid sååå bra... men just idag.... tja....

Ofta får man också en lång utläggning om hur duktiga denne förares tidigare hundar har varit, men försöker då instruktören återknyta till den nu aktuella hunden så blir svaret ofta som vanligt "jodå, han/hon kan det här, men just idag kan han/hon det inte därför att......."  och dom förklaringar som sedan följer är ofta både fantasifulla och mycket roande....

Kategori 2:
På sätt och vis den allra jobbigaste kursdeltagaren. Livet leker och det är skitkul med en busig, sjövild hund....  Instruktören försöker med alla till buds stående medel få vederbörande att inse att det kanske inte är lika kul när det vilda, ohämmade pågått i flera år. Men som sagt... livet leker och varför ska man vara elak och tvinga hunden till sånt den inte vill??? "Det här är ju min kompis/vår lilla bebis/vår nya familjemedlem/o.s.v...."  inte ska man vara så stränga och elaka med henne/honom då, det är ju så kul att busa och härja vilt.

Instruktören kan stånga sin panna blodig.... denna kursdeltagare vägrar att tro på att det är en hund... ett djur... dom har införskaffat. Den lilla inlärning man kan tänka sig genomföra sker genom att man ber hunden utföra det man vill... och vill den inte göra det man ber den om, så har den säkert goda skäl för det, och då måste man ju respektera det.... hunden har ju också känslor... eller...??

Som instruktör kan man bara be en stilla bön att man inte får samma ekipage på kurs ett halvår, eller ett år, senare.. för då kommer det att krävas rejäla insatser för att få ordning på det hela.

Kategori 3:
"Vi behöver egentligen inte gå kurs, det är uppfödaren som så gärna vill". Undrar hur många gånger jag hört det när jag startat upp en kurs. En motsträvig kursdeltagare som infinner sig plikttroget varje gång. Gör det dom blir tillsagda under kurstiden, men som aldrig lägger ner något jobb mellan kurstillfällena. Vilket naturligtvis resulterar i att de inte heller gör några framsteg... alltså kan denne kursdeltagare efter kursens slut triumferande säga: "Vad var det jag sa, helt bortkastat, det gjorde ingen nytta alls!"

Är man instruktör är det inte så kul med såna deltagare.... ofta lägger dom skulden för att dom inte gjort några framsteg på instruktören. "En värdelös instruktör, vi har inte lärt oss någonting på den här kursen."

Kategori 4:
Behöver man inte orda så mycket om.... vetgirig, lyhörd och tränar ambitiöst hemma mellan kurstillfällena.... varje instruktörs dröm. Ställer vettiga frågor, ber om hjälp när dom inte kan/förstår... struntar i prestigen.... kan skratta åt både sig själva och sin hund...  som sagt, kanonbra kursdeltagare, som dessutom ofta gör stora framsteg under kursens gång.

Ja, där har ni dem... de typiska kursdeltagarna. Visst passar ni väl alla in under Kategori 4..?