SÅ DET KAN BLI!

Tänk så dramatiskt ett vanligt möte kan bli! Satt på jobbet en dag och råkade titta ut genom fönstret. Jag har fin utsikt från mitt fönster, lite gräsmattor, en å som rinner under en fin gammal välvd stenbro och på båda sidor bron ansluter gång- och cykelväg.

Det är många som använder den här vägen och framför allt är det många som går här och rastar sina hundar. Denna förmiddagen kom det en äldre gentleman gående med sin jättestora riesenschnauzer från ena hållet och från andra hållet kom en äldre tant med en liten blandrashund som till utseendet påminde om en foxterrier. Gentlemannen var utrustad med käpp och haltade lite, tanten drog på en shoppingvagn och i samma hand som hon höll hundkopplet bar hon också en kasse.

Man kunde ana lite tveksamhet från båda hållen när de här två ekipagen upptäckte varandra på varsin sida bron, men båda tog ett stadigare tag i sina koppel och traskade på. Hade de tittat på sina hundar så hade de nog tvekat lite mer, för jag som kikade genom fönstret såg tydligt att båda hundarna spände upp sig och man kunde förstå att här skulle bli lattjo lajbans när de så småningom sammanstrålade mitt på bron. Till saken hör att bron är mycket gammal, den är smal och den är välvd och stensatt så när det regnar, som det gjorde nu, så är bron mycket hal och ganska så vansklig att gå över även om man inte har en stretande hund att hålla reda på.

Ungefär mitt på bron möttes ekipagen och stor kalabalik bröt ut. Båda hundarna gjorde samtidigt utfall mot varandra med den följden att herrn med käppen höll på att ramla, han kunde inte hålla sin stora hund utan hade fullt sjå att hålla sig på benen. Tanten med vagnen tappade taget om både vagnen och kassen när hon skulle hala in sin hund och allt var kaotiskt. Hundarna trasslade in sig ordentligt och ett regelrätt slagsmål utbröt. Husse och matte ryckte och slet i både koppel och hundar och gjorde inte det hela bättre på något vis.

Mitt upp i alltihop kommer en äldre man på cykel åkande i full fart. Inte en ansats att sakta in, kanske trodde han att han skulle kunna smita förbi på sidan, vad vet jag! Men i stället för att oskadd slinka förbi hundslagsmålet blev han naturligtvis omkullknuffad med cykel och allt. Den vältande cykeln kanade iväg och knuffade först till tantens shoppingvagn som sakta gled mot räcket (som bara består av två järnstänger) och plumsade ner i vattnet, därefter kanade också cykeln ner i vattnet med ett mycket större plums!

Nu släppte tanten hundkopplet och försökte rädda sin shoppingvagn, men den gled snabbt utom räckhåll. När matte släppte kopplet och tappade intresset för hundslagsmålet så släppte ju också pressen på hennes hund, slagsmålet mattades och gentlemannen med käppen fick lite håll på sin stora hund och drog sig åt sidan.

Cyklisten satt fortfarande kvar på marken, han slog sig nog rejält, men man kunde ändå se hur han skällde på de två hundägarna som nu äntligen fått ordning på sina hundar. De verkade dock inte bry sig speciellt utan var mer intresserade av tantens shoppingvagn som guppade omkring i vattnet.

Räddningen kom i form av två av mina arbetskamrater som tydligen också sett det hela. De hjälpte cyklisten upp, fiskade upp tantens vagn med en lång båtshake och lyckades faktiskt också med mycket möda dra cykeln in till land där de med förenade krafter lyfta upp den ur vattnet. Under den tid det tog att bärga cykeln smet hundägarna snabbt iväg åt varsitt håll, och det sista man kunde se av den här händelsen var en haltande cyklist som sakta drog iväg med sin vattendrypande cykel.