TONÅRINGAR PÅ STA’N!

Den nu 16-årige sonen har, som alla tonåringar, fullt upp med att försöka hitta sin egen stil och förskräcker med jämna mellanrum våra vänner och bekanta när han hittar en ny stil som skall testas för att få omgivningens reaktioner.

Det senaste (men inte sista hoppas jag!) är punkar-stilen. Ni vet, svarta kläder, trasiga och lappade, med kedjor, knappnålar och nitar överallt på alla både möjliga och omöjliga ställen. Breda nithalsband är ett måste och väldigt gärna grova svarta kängor också. Som kronan på verket är det också tvunget med lila , rosa eller grönt hår. Gärna i form av en tuppkam men i värsta fall en vanlig frisyr, men då i den mest uppseendeväckande färg.

Så ser alltså sonen ut just nu, och följdaktligt också en del av hans kompisar. En del av det roliga med det här är ju att skrämma slag på etablissemanget och visst lyckas de ibland. Men de flesta ser som väl är genom förklädnaden och ser de aktiva och faktiskt väldigt samhällsengagerade ungdomar som finns under maskeringen.

Som en följd av detta har också familjens tonårs-hund (1½-årige Teddy) en maffig tuppkam mitt uppe på huvudet, och det var egentligen detta som gav mig idéen.

En fredagskväll gjorde sonen sig som vanligt redo för en kul kväll med kompisarna, och eftersom jag var lite irriterad på honom för att han inte hjälpt mig med att rasta hundarna innan han skulle iväg så slängde jag tanklöst ur mig något i stil med att "’Teddy skulle egentligen med er ut, han är ju också tonåring och borde få ränna runt på sta’n , han också".

Tanke och handling är ibland ett hos sonen, och innan jag hunnit blinka hade lilla väna Teddy en hårt sprayad, lila tuppkam på huvudet, ett brett nithalsband runt halsen och var redo för lite fredagskul på sta’n med sonen och hans kompisar.

"Strunt samma", tänkte jag, "sta’n överlever nog" och såg dem dra iväg, lyckligt skuttande bort över gården.

Jag måste ju erkänna att efter ett par timmar började jag ångra mig. Jag såg hemska scener framför mig där stans rikskända skinnskallar, som inte gillar stan’s lilla punkargäng (inga andra gäng över huvud taget!), grymt pucklade på dem alla inklusive lilla vänliga "tycker-om-alla" -Teddy . Visserligen var jag övertygad om att sonen skulle offra livet för att skydda Teddy, men det gjorde ju inte det hela bättre! Telefonen var emellertid tyst och stilla och jag försökte koppla av. Efter ytterligare ett par timmar hade jag i alla fall målat upp alla upptänkliga hemska scenarier framför mig, och ni som vet hur det är när tonåringarna är ute på kvällarna kan ju tänka er hur det var att bekymra sig för en hund mitt i alltihop också!

Alltnog, allt har ett slut, och framemot den vanliga tiden kom sonen och hunden inramlande. Båda två hela och fräscha, tuppkammarna på svaj och naturligtvis helt utsvultna. Medan nattsmörgåsarna östes in så berättade sonen lite fåordigt att Teddy var OK, alla hade gillat honom och de hade haft skitkul. På min fråga var de hade varit så svarade han på typiskt tonårsmanér lite luddigt "lite här och var, vi har gått runt lite" och med det fick jag nöja mig.

Nyfiken som jag är, så kunde jag i alla fall inte låta det vara med så knapphändiga uppgifter. Jag ville veta vad som hänt, och jag visste hur jag skulle få reda på det.

Min arbetsplats under veckorna är ortens polisstation, och dit begav jag mig på lördagsförmiddagen för att höra med mina arbetskamrater hur fredagskvällen avlöpt ute på sta’n.

När jag berättade om mitt ärende möttes jag av ett gapskratt från min kamrater. "Borde ha tänkt på att det naturligtvis var din grabb och din hund" var det någon som sa, "vem mer än du kan komma på något sådant" var det någon annan som käckt vräkte ur sig och så fortsatte det en lång stund. "Hjälp" tänkte jag "vad har de egentligen gjort???" men det lugnade ner sig så småningom och jag fick berättat för mig hur kvällen avlöpt.

Vårt skinnskalle-gäng orsakar ofta polisen problem, därför är bevakningen ute på sta’n ganska hög just i veckosluten. Tre poliser (många för vår lilla stad) hade rört sig ute bland ungdomarna på sta’n och alla tre log förnöjt när de på lördagsmorgonen berättade vad som hänt.

Sonen och hans kompisar + hund hade anlänt frampå kvällen och då fanns det redan många ungdomar i rörelse på sta’n. Teddy hade ögonblickligen blivit medelpunkten och samlat ungdomarna runt sig. Alla hade fjäskat med godis, korvbitar och till och med halva hamburgare för att vinna hans gunst, och jag kan tänka mig hur lilla Teddy njöt. Alla hade slagit sig ner på gräsmattorna runt den lilla å som flyter genom sta’n och en av mina arbetskamrater liknade det vid en mysig picnic mitt i sommarnatten. Teddy hade sprungit runt bland alla som ville klappa och bjuda på godis ända tills han blev törstig och gick ner till ån för att dricka. Sonen råkade väl lite tanklöst nämna att Teddy var galen i att bada, och innan någon hann reagera hade flera av ungdomarna vadat ut i ån och badade, med kläderna på, ihop med Teddy som lyckligt plaskade runt och hämtade pinnar mm

När berättelsen hunnit så här långt började det bli lite pinsamt tyckte jag. Normalt badar ingen i ån mitt inne i sta’n och i vanliga fall hade polisen direkt ingripit, men denna kvällen lät de ungdomarna hålla på "så länge allt var under kontroll" som de sa ( antagligen var de lika roade själva!).

Mitt i alltihop dyker naturligtvis skinnskallarna upp! De trodde nog att alla gripits av något kollektivt vansinne, men kunde naturligtvis inte låta bli att lägga sig i. De satte sig på några soffor i närheten och började häckla ungdomarna för deras barnsligheter. För en gångs skull var det ingen som brydde sig, alla hade något roligare för sig och struntade blankt i skinnskallarna, vilket måste ha varit en chockartad upplevelse för dem!

Efter en stund hade Teddy upptäckt att det kommit nya kompisar och kom springande för att hälsa. Ett par av skinnskallarna hade klappat och hälsat, men de flesta låtsades som om de inte såg honom (antagligen är det lite förnedrande att kela med en cocker om man är skinnskalle?). 

Teddy är ju inte den som är den, så han hade helt sonika hoppat upp på bänken till en av killarna och på sitt vänliga Teddy-vis lagt huvudet i halsgropen på killen samtidigt som han lade framtassen på hans bröstkorg. Det är Teddys vanliga sätt att fjäska när man inte bryr sig om honom, han vet ju inte att vissa kanske man bör hålla lite distans till. Polisen som berättade sa att han höll andan, han trodde för en sekund att "nu åker hundstackarn på en smäll", men än är inte undrens tid förbi.

Skinnskallen såg lite generad ut, men efter lite tvekan lade han armen runt Teddy och klappade honom samtidigt som han mumlade något om "j…la hund, han är ju sjöblöt". Efter detta avlöpte resten av natten på samma sätt, skinnskallarna satt kvar och fällde nedlåtande kommentarer, men klappade Teddy så fort han kom i närheten och de andra ungdomarna hade kul både med och utan Teddy. Ingen antydan till bråk och fylla alls, visserligen några ölburkar här och där och så dessa otillåtna bad, men som en av poliserna sa " en kväll väl värd att minnas".

Antagligen var det många gynnsamma omständigheter som samverkade för att det skulle bli så här, och antagligen är det bara möjligt i en liten stad där "alla känner alla", men visst är det mysigt?

Tänk att en liten vänlig cockerspaniel kan påverka så!

Numera möter jag ofta okända ungdomar som stannar och pratar när jag är ute med hundarna. En del av dem var inte ens med den här kvällen, men har hört ryktena och vill gärna hälsa på "den där coola Teddy" som de hört så mycket om.

En del föräldrar (även arbetskamrater!!!!)har också kommenterat det hela, och gissa! De rynkar på näsan och undrar hur jag vågade släppa ut min hund tillsammans med ungdomarna! Kanske inte så konstigt att vissa ungdomar beter sig som de gör, förtroende bör vara ömsesidigt!

Det blir inga fler nätter på sta’n för Teddy ( inte utan matte i alla fall), men jag önskar verkligen att ungdomarna får fler sådana här kvällar, med eller utan hundar!