Tänk att jag fick en ny matte till slut i alla fall!

Mina kompisar såldes en efter en, men ingen ville tydligen ha just mig. Visst kom det både mattar och hussar som granskade mig noga både här och där, men det var i alla fall ingen som bestämde sig för att köpa just mig. Jag funderade under långa dagar och nätter på vad det kunde vara för fel, men jag fann inga. Välbyggd, vacker färg, stora glänsande ögon, lagom storlek och fyra stadiga tassar, vad kan man mer begära? Dessutom har det gjorts en massa tester på mig och dom gav alla bra resultat. Så, varför blev aldrig jag vald?

Nåväl, en dag kom i alla fall den som skulle bli min matte och tittade på mig. Det visste jag ju inte då, men det kändes lovande, för när hon såg mig så sa hon "precis en sådan vill jag ha!" och då sträckte jag på mig lite extra. Jag försökte visa min allra bästa sida, och när hon lånade med mig ut för en tur i naturen så uppförde jag mig så bra jag bara kunde.

När vi kom tillbaka hörde jag att hon sa att hon skulle tänka på saken och eventuellt återkomma, och då blev jag lite ledsen. När folk säger så, så kommer dom sällan tillbaka..... 

Men kan ni tänka er! Några dagar senare kom hon tillbaka och utsatte mig för ytterligare en granskning. Hon kikade verkligen överallt och lyfte på både det ena och det andra för att se ordentligt, men det fick hon gärna. Visserligen blev jag lite fundersam för hon ägnade min bakdel ganska så mycket intresse, men alla har ju sina små egenheter så det var nog inget att bekymra sig för. Jag kände på mig att det här kunde bli något, och försökte hålla tummarna allt vad jag kunde. Men hon gick därifrån igen, och jag visste inte vad jag skulle tro.

Men ett par dagar senare började det hända saker..... jag plockades fram, badades och putsades så att jag blev extra fin och sedan fick jag vara i ett rum alldeles för mig själv hela natten. Dagen därpå fick jag vänta utanför huset, och rätt som det var så kom hon, min nya matte.  Hon klappade på mig lite, kikade återigen på allting och gick sedan in för att betala mig. OJ, så lycklig jag var! Äntligen skulle jag få flytta och få en egen familj.... och så undrade jag förstås vilka äventyr dom skulle ta med mig på!?

Det tog inte lång stund förrän vi var framme vid mitt nya hem. Lite besviken blev jag.... det var mindre än mitt gamla och där fanns inte heller några kompisar, men jag tänkte att det nog skulle bli bra i alla fall. Jag blev lämnad ensam en stund, men sedan kom matte tillbaka och då var hon inte ensam. Hon hade två hundar med sig och nu började det bli spännande.....

Nu förstod jag hennes intresse för min bakdel, för det var tydligen där hundarna skulle vara.  Hon öppnade min baklucka, lade in två fina röda fällar och lät sedan hundarna hoppa in. Och nu förstod jag varför jag fått ett stort galler inopererat vid baksätet dagen innan..... min nya matte var så rädd om mig att hon inte ville att hundarna skulle trampa där det gjorde ont. Men OJ, så konstigt det kändes när någon trampade omkring inuti mig...  Men det är ju det jag är gjord för ..... en Combi skall ha last där bak. Och så stolt jag var när vi körde iväg ut på vägen, två fina hundar satt som små ljus där bak och min nya matte körde så försiktigt hon bara kunde för att jag skulle må bra och få en mjukstart här i livet.

Det bar iväg ut på vägen bland alla andra både stora och små bilar och jag njöt av livet. Precis det här var jag gjord för, och även om jag inte hade så stor erfarenhet av det, så gjorde jag så gott jag kunde och min matte verkade nöjd.  Efter en stund stannade vi och matte lät hundarna hoppa ut. Sedan fick jag vila en stund, men då sprang hundarna desto mer. När dom började se trötta ut så fick dom hoppa in i min baklucka igen, och det kändes kul att ha dom tillbaka igen. Nu var det min tur att återigen visa vad jag kunde och efter en stund var vi tillbaka hemma igen.

Nu lämnades jag ensam i garaget igen, men det gjorde inget. Nu hade jag ju träffat min nya familj och jag förstod att vi säkert skulle ut på många fler äventyr så småningom. Vilken lycka att hamna hos en matte som så länge önskat sig en combi, och att dessutom få två hundar som last i combiutrymmet. Mycket roligare än gamla resväskor eller annat skräp....
Många hälsningar från Fabian!