Vill ni veta vad som händer i mattes sovrum på nätterna?

Ni kan tro att där är trafik, rena skytteltrafiken kan man kalla det.  Först så låtsas vi alla att vi går och lägger oss lugnt och stilla. Husse och Pecca har ett eget rum där Pecca har sin stora fina Biabädd. Matte, brorsan Samson och jag har naturligtvis också ett eget rum där Samson och jag också har en Biabädd, fast storleken mindre. Att vi har en såpass stor Biabädd, fast vi är ganska så små, beror på att matte tycker att den skall rymma oss båda samtidigt, hon är inte klok hon.

Hon kan ju se sig i månen efter att jag skall ligga i den sängen.  Jag har, alltsedan den dag då jag för första gången fick gå upp i mattes säng, legat bredvid hennes huvudkudde och där tänker jag tillbringa alla mina resterande nätter till den dag jag dör. Om jag av någon outgrundlig anledning skulle ligga i Biabädden, så inte tänker jag dela den med Samson inte. Men Samson, han ligger gärna där, fast inte på natten förstås. Då ligger han också i mattes säng. Ibland är det ett himla väsen på matte när vi skall sova. "Jag får inte plats här", hörs hon muttra, och så knuffar och bökar hon runt i sin del av sängen så att vi nästan ramlar i golvet. Hon har ju nästan halva sängen, och sängen är bred, så vad klagar hon på, tro? Samson och jag får ju dela på den andra halvan, orättvist...  men det inser inte matte, hon tror konstigt nog att hon har första tjing på sängen.

Men vår Biabädd som står under mattes skrivbord, den har hittills stått tom på nätterna. Men när matte sitter vid skrivbordet och jobbar, då ligger alltid Samson där. Han stortrivs där då, har en mysig fäll och en kudde att ligga på, och han brukar sova gott där. Men när kvällen kommer och det blir sovdags, då överges Biabädden även av Samson, och mattes säng blir tättbefolkad. Och Biabädden brukar stå tom.... 

Men nu är det ju så att det finns en hund till här i huset. Han i rummet intill, Pecca, menar jag alltså. Den där stora, svarta killen som det inte går att imponera på. Jag har försökt några gånger, men gick nesligt nog på pumpen... hmm... men det är en annan historia det.  Åter till våra nattäventyr....

I början när vi flyttade hit, låg Pecca alltid hos sin husse. Efter ett tag började han smyga in i vårt rum när han trodde att vi somnat. Men jag är ju inte så lättlurad, jag. Vem tror ni det var som varnade och väckte matte varje gång Pecca kom smygandes? Jodå, visst var det jag! jag morrade likt ett lejon i hennes öra, men hon bara morrade tillbaka och somnade om.... tänk så vårdslöst.... Pecca smög ju omkring där inne i mörkret! Någon måste vakta honom.... 

Men Pecca är en orolig själ på nätterna, han. Han låg en stund i vårt rum, sedan gick han ut i hallen och låg där istället. Skönt, tyckte jag, för då fick jag också sova en stund. Sedan väckte han mig när han lämnade hallen för att gå tillbaka in i husses rum igen. Då kunde jag koppla av ordentligt för då kände jag mig säker. Men vilken tur att man sover lätt...... rätt som det var kom han tassande in hos oss igen och jag var tvungen att väcka matte igen. Men hon är så vårdslös så hon struntar i var Pecca sover, hon bara vänder på sig och somnar om igen. Och där ligger jag och har vakten..... ända tills han reser sig och går ut i hallen igen..... och så håller vi på hela natten, han hinner med många rundor på en natt. Det är inte mycket sömn för min del inte.... Men som väl är vaknar vår husse riktigt tidigt och då kan jag äntligen koppla av och sova ett par timmar innan matte går upp, för då höll ju husse ordning på Pecca åt mig. 

Men så för nån vecka sedan, då hände nåt med Pecca. När vi gick och lade oss så kom Pecca med in i vårt sovrum. Samson och jag hoppade ju upp i mattes säng som vanligt, och gissa???! Pecca smög in under mattes skrivbord och placerade sig i VÅR Biabädd!!! Jag satte mig käpprakt upp i sängen och morrade allt vad jag kunde för att uppmärksamma matte på vad han gjorde, men hon bara muttrade nåt om att jag skulle vara tyst och lägga mig ner. Hon har ingen  självbevarelsedrift, hon.... tänkte hon verkligen sova när Pecca låg där i VÅR säng???

Tydligen var det så, hon kröp ner under täcket och tog sin bok som hon brukar läsa i innan hon somnar. Samson la sig till ro, Pecca sträckte ut sig i VÅR Biabädd med huvudet på Samsons kudde, och alla verkade som om dom strax tänkte somna. Jag var alldeles ifrån mig, tänkte INGEN i hela huset göra nåt åt att Pecca sov i vår säng??? Husse då, som blev lämnad ensam i sitt rum??? Nääädå, han sov redan, han....  och vet ni vad??? Pecca hade också somnat nu, och SNARKADE så att man nästan blev döv. Herrejestanes.... eländet snarkade också!!! Det brukar vara tillräckligt jobbigt att lyssna på mattes snarkningar som dyker upp då och då under natten, och när hon råkar vara tyst då brukar Samson passa på att dra några rejäla timmerstockar. Ingen ro och vila för mig inte..... och Peccas snarkningar var värre än både mattes och Samsons snarkningar sammanlagt, stackars mig. Men tur för dom andra att det finns nån i huset som känner ansvar och vaktar och håller reda på vad som händer under mörka nätter, inte kan man ligga och sova utan att bry sig, inte.

Men numera är det så att Pecca alltid snabbt skyndar sig att slinka in under skrivbordet när Samson och jag hoppar upp i mattes säng för vår nattsömn. Och där i vår säng ligger han sedan hela natten och snarkar och drömmer. Förr gick han ju omkring lite här och där under natten, men nu ligger han som en stor padda där i vår säng precis hela natten. När matte går upp för att släppa ut oss på en snabb morgonkiss i trädgården, då får hon väcka honom så att han också går ut. Och sedan kissar han rekordsnabbt och rusar in till sängen igen. När Samson och jag kommer in en stund senare, då ligger han redan utsträckt och sover i sängen som inte alls är hans. Och fastän hans husse redan är uppe och sitter i köket och löser korsord så ligger han kvar och sover i vår säng ända tills matte och Samson och jag går upp så småningom. Då sträcker han lojt på sig och spatserar ut till sin husse i köket.

Och det här händer varenda natt numera. Vad skall jag göra???? Pecca tror tydligen att han har rätt till min matte, han också. Så himla idiotiskt, matte är ju min! Samson är ju där ibland och fjäskar med henne förstås, men han räknas liksom inte han. Han är en gammal gubbe nu, nästan döv och dessutom halvblind, och såna får man har fördragsamhet med, men Pecca....?????

Och vet ni vad??? Häromdagen, innan matte hunnit upp ur sängen, så hoppade Pecca upp i MIN säng och lade sig vid mattes fötter.... Jag höll på att få en hjärtattack, har aldrig i mitt liv morrat så fruktansvärt som jag var tvungen att göra då, men som vanligt så har ju inte matte nån som helst självbevarelsedrift.  Hon låg lugnt kvar och påstod att jag skulle lägga mig ner och vara tyst, men se, där gick gränsen för mig. Pecca bara låg där, han. Han såg visserligen lite spänd ut, men han låg kvar i alla fall. Jag var alldeles ifrån mig, jag hörde att matte sa till husse att jag skakade i hela kroppen så att hela sängen gungade, hon nästan blev sjösjuk, men det hjälpte ju inte. Pecca låg kvar.....  vad gör man?????  Nåväl, han klev ner efter en stund när matte gick upp, men det här var väl bara första varningen, det.

Det dröjer väl inte innan han också skall ligga i vår säng tillsammans med matte på nätterna, men då ni, då får det vara nog! Det må vara hänt att det kanske kostar mig både ett öra och en och annan skinnslamsa, men då skall han jagas ner! Den dag finns inte, då jag delar mattes säng med en rottweiler......