Ingen bra början.....

Tänk att vissa dagar önskar man att man bara kunde sova bort. Den här dan är en sådan dag.....

Mitt i natten nån gång väckte husets herre mig. Med hes, kraxande röst frågade han efter honungsburken som förhoppningsvis skulle ge lindring åt hans onda, värkande hals. Halvsovande mumlade jag fram mitt svar, och somnade sedan genast om igen.

Vaknade strax igen och hörde hur det skramlade i köket. Tänkte gå upp och se hur det gick därute, men somnade om innan jag ens hunnit tänka tanken färdigt.

Strax därefter väcktes jag av att inbrottslarmet stängdes av. Det piper högt och ljudligt ett antal gånger då, och jag antog att någon av hundarna ville ut och att husse därför larmat av. Tur att han kom ihåg att larma av innan han öppnade dörren, tänkte jag sömnigt, och somnade om igen.

Men sedan, när den kissnödiga hunden åter var inne, då  larmades huset igen... och då piper larmet återigen ett antal gånger..... och jag vaknade igen. Skönt, tänkte jag, nu är alla inomhus igen och vi kan äntligen sova i lugn och ro igen.. Och så somnade jag.... igen.

Och vaknade efter en liten stund av att huset gamling, Samson, stod vid dörren och ville ut. Jag vacklade sömndrucken ut i hallen för att larma av, och snubblade sedan fram till verandadörren och släppte ut Samson. Försökte övertala Teddy att han nog också skulle kissa nu när jag ändå gått upp för att släppa ut Samson, men han bara lyfte på ena ögonlocket, kikade sömnigt på mig och sov vidare. Samson pinnade iväg ut i snön och jag satte mig på sängkanten och väntade.... Han var tillbaka efter en liten stund, släpptes in och jag gick ut i hallen och larmade huset igen. Precis när jag lagt mig ner, stod Teddy vid dörren och gnällde.

"Nähä du", sa jag, "gå och lägg dig igen. Du hade chansen nyss, nu är det för sent". Vände på mig och försökte somna, men Teddy var tydligen nödig, han stod kvar vid dörren och gnällde ynkligt. Ilsket muttrande snubblade jag återigen ut i hallen för att larma av, tillbaka in i sovrummet och öppnade dörren för Teddy som snabbt pilade ut och satte sig och gjorde en liten hög i snödrivorna. I full fart kom han flygande in igen, upp i min säng och slängde sig ner på min kudde. Jag gick min nu invanda rutt ut i hallen för att larma huset igen, och sedan skulle jag äntligen få sova igen.

Redan halvvägs in i sömnens rike la jag mig så ner på min sköna kudde, och for upp igen som stucken av ett bi. På min kudde hade Teddy torkat av sig all den snö han släpat med sig in i pälsen... kudden var både kall och våt. Upp igen, plocka fram en torr kudde och så äntligen... sova.

Och tänk, nu sov jag i nästan en timma, sedan vaknade jag av att jag var kissnödig. En titt på klockan avslöjade att det egentligen var den vanliga gå-upp-tiden, men alla andra i huset sov så jag tänkte inte gå upp jag heller. Försökte gå på toaletten halvsovandes, lyckades ganska så bra med det och somnade sedan snabbt om igen.

Vaknade sedan efter en stund av att husets herre vaknade till liv. Hostandes och harklandes försökte han få ordning på sin onda hals, och av ljuden att döma förstod jag att han tänkte gå upp. Och vet ni vad jag sa? Jo....

"Du behöver inte larma av, det har jag redan gjort", sa jag...   antagligen förvirrad av nattens alla turer. Jag hörde bara ett muttrande till svar, och jag klev upp jag också. Hundarna är vana vid att jag öppnar dörren och släpper ut dom när jag går upp, så dom sprang fram till verandadörren och ville bli utsläppta. Jag öppnade som vanligt..... och inbrottslarmet gick!!!

Full kalabalik.... larmet väsnas fruktansvärt....Pecca rusar ut i hallen och stormskäller, Teddy gör sitt bästa för att överrösta honom och Samson irrar förvirrad omkring och skäller han också, utan att veta varför. Husse hörs också skälla... på matte..  som sa att hon larmat av och så inte gjort det. Larmet fortsätter att tjuta och han försöker svärande ta sig fram förbi hysteriskt skällande hundar i hallen för att stänga av larmet, då börjar hans mobiltelefon ringa med en genomträngande signal.

Husse vänder för att stänga av mobilen, men kommer ihåg sig och försöker återigen ta sig fram till det gällt skrikande larmet för att stänga av det. Lyckas nå larmpanelen och larmet tystnar, men mobilen fortsätter sitt gälla ringande. "Va f-n är koden för att stänga av den då" fräser husse. "Inte vet jag", svarar matte försiktigt.... varvid husse svär en lång ramsa och slänger mobilen i golvet... men inte tystnar den för det inte. 

Matte drar sig försiktigt ut i köket för att kika i handboken för larmet, husse hörs fortfarande ilsket muttra i sitt rum, men han lyckas på nåt vis få tyst på mobilen också efter en stund.

Tystnaden sänker sig över huset... och husse som antagligen känner att han behöver samla ihop sig i lugn och ro, gör sig redo för att ta morgonpromenaden med hundarna. Och då upptäcker vi att gamle Samson haltar svårt på ena frambenet....  Kanske har han gjort sig illa i den allmänna förvirringen när larmet gick, eller kanske har han trampat fel när han hoppade ner från sängen, eller också....    vem vet, 12 år gamla ben tål nog inte så mycket längre. 

Husse går i alla fall ut med de andra två hundarna, matte går en kort runda med Samson, som när han kommer ut nästan inte haltar någonting. Men väl inne igen, så haltar han svårt. Han vill inte ens titta på maten, och när husse kommit in och äter sina morgonmackor då finns inte Samson med i tiggarraden.  Han som alltid sitter längst fram och är den tålmodigaste tiggaren av dom allihop....   han mår inte bra idag.

Så, som ni förstår... den här dagen har inte börjat bra......  och klockan är bara nio på morgonen.....   hur skall detta sluta????