PEST I HUSET...

Ja, så har det hänt nu då......  husse har skaffat en ny hund. Det gör inte mig så mycket... bara jag får ha min matte ifred så, men Pecca är inte jätteglad precis.

Groa heter hon, den lilla pestan som kommit i huset. En rottistjej som skall bli lika eländigt stor som Pecca antagligen. Jag gillar inte valpar, och det vet min matte mycket väl. Och jag hörde henne säga till både husse och andra människor att "det blir inte lätt med Teddy inte, han gillar inte valpar han". Och det är så rätt så, dom är PEST....

Men man är väl trots allt en normal hund, och då anfaller man ju inte småvalpar. Så jag kikade lite i smyg på henne när vi åkte den långa vägen hem häromdagen, och då verkade hon ju hyfsat lugn och så... så jag tänkte det att det går nog bra det här. När vi kom hem blev det ju lite mer fart på henne, men jag morrade och sa till henne att hålla sig borta och då gjorde hon det. Skönt att hon förstår vad man säger.....   Och så har jag ju mattes säng förstås, där känner jag mig trygg, och dit upp kommer hon inte så där kan jag koppla av och få lugn och ro.

Husse och Groa smusslar och grejar i smyg inne i hans rum, men det struntar jag i, jag är tacksam så länge hon håller sig borta från mig. Ibland stöter jag ju på henne förstås, jag kan ju inte ligga hela dan i mattes säng, och då kommer hon tassande och ser så liten o fjantig ut så det är nästan att hon är söt....  och utan att jag kan hejda mig så viftar min svans lite grann då....  men jag sansar mig och påminner henne om att hon skall hålla lite avstånd till mig, och då gör hon det. 

Men det har fått andra, vådliga konsekvenser det här hundköpet....  Pecca surar och vill inte var nära husse, för där är ju Groa nu. Och det är klart, Groa tar massor av husses uppmärksamhet, och Pecca är ju van att vara ensamhund han. I vårt hus har det alltid funnits flera hundar så jag är ju van att dela min matte med andra hundar, men Pecca är ju husses enmanshund, han. Eller var, rättare sagt....

Nu är det matte, Pecca o jag som tar eftermiddagspromenaden utan husse. Han stannar hemma med PESTAN under tiden, och vad dom gör vet inte jag, men dom har säkert trevligt. Fast jag gillar att vara ute med matte så jag bryr mig inte.... Pecca verkar lite vilsen, men han hänger med oss i alla fall. Tror att han är tacksam för att slippa se eländet hemma en stund....

Och han som alltid sov en stund i husses säng efter vår promenad, han ligger i hallen nu istället. I husses säng ligger Groa och då går inte Pecca dit även om husse försöker övertala honom. Och på nätterna.... vet ni vad som händer då?????

Jo, då ligger han inne hos oss, fast det gjorde han ofta tidigare också.... men nu hoppar han upp i mattes säng och ligger där, han också. Jo då, ni läste rätt.... han ligger i mattes säng på nätterna nu.... och där ligger jag också.....  Och jag vet att jag sagt att den dan aldrig skall inträffa när Pecca får sova i mattes säng, men man är ju en vänlig hund i grund o botten.... och nu är det synd om Pecca... han behöver få sova i vår säng nu, och då låter jag honom göra det.

Jag sover på min kudde bredvid mattes huvudkudde.... och Pecca breder ut sig i det som finns kvar av sängen.... han är ju så himla stor, Pecca. Och för säkerhets skull morrar jag varje natt när Pecca smyger sig upp..... men så länge han håller sig borta från mig och min kudde så... OK då....  Antagligen så tröttnar han nog snart och återvänder till husses rum, trots Groa..... det är i alla fall min förhoppning....  och det är väl det som ni människor brukar hänvisa till när ni säger att vi hundar är så anpassningsbara....

Men jag känner mig lite stolt över mig själv faktiskt.... husse berömmer mig och påstår att jag uppför mig som en gentleman mot Groa... och matte säger att jag är såååå duktig och att hon är förvånad över mitt sätt att uppföra mig.... kul att överraska husse o matte, de tror annars gärna att de vet och kan allt om oss hundar.... tji, fick dom.....  

Hälsningar från Teddy som fortfarande, efter 7 år, kan överraska sin matte....