En scen ur verkliga livet...

Det är sommar och varmt. Husse, matte och de fyra hundarna ska åka och bada. Det vill säga, hundarna ska bada, husse o matte tänker stå på stranden och se till att hundarna motionerar i vattnet genom att hämta pinnar och dummies och sånt.

En enslig, ostörd strand invaderas av fyra hundar som älskar att bada och simma. Glada skall hörs och hundarna far omkring som yra höns både högt och lågt. Men snart simmar dom omkring ute i det svala vattnet, d.v.s. tre av dom simmar. Den yngsta , lilla Salza, är inte ens 4 månader ännu och nöjer sig med att plaska i strandkanten och sedan anfalla de andra när de kommer in till stranden med sina fynd i form av pinnar eller dummisar.

Så småningom tycker husse och matte att det är nog med badandet, och alla hundar ropas upp på stranden. Där vidtar en vild jakt när alla jagar alla, och det tycker både husse o matte är bra, för då springer dom av sig lite väta och får dessutom upp värmen i kroppen efter badet i det kalla vattnet.

Men handdukar plockas ändå fram och hundarna torkas lite extra.... och sedan är det dags att hoppa in i bilen för hemfärd.  Alla verkar belåtna med att hoppa in i bilen... utom lilla Salza. Hon har hittat ett mystiskt fynd i buskarna, och hon tänker minsann inte hoppa in i någon bil och dela det fyndet med dom andra inte.

Följande scen utspelar sig då:

Matte: Kom nu Salza, vi ska åka hem!
Salza: Nej, jag har hittat nåt, vill inte åka nu.
Matte. KOM NU Salza!
Salza: NÄHÄ, kom och ta mig då om det är så brådis..
Matte: SALZA! KOM NU!!!!   Jädra hund...  matte muttrar förgrymmat diverse otryckbara saker.....

Matte går nu med bestämda steg mot Salza som snabbt slinker iväg in i buskarna.

Salza: HAHA, jag springer mycket fortare än du!! Kom och ta mig om du kan!

Husse som åsett det hela med ett stort leende på läpparna kan inte låta bli att lägga sig i.

Husse: Henne får du aldrig tag i!
Matte, fräsande, medan hon kliver omkring i buskarna: Lägg dig inte i det här... grrrr... morrrrrr..... jäkla hund!

Varvid husse får ett hysteriskt skrattanfall och nästan kissar på sig.

Matte fortsätter att med bestämda steg gå efter den vilt skuttande och jättelyckliga Salza. Salza bär något i munnen, och hon far som en kanonkula ut och in i buskar och snår. Matte går med arga steg efter, och medan hon gör det talar hon med sin allra argaste röst om för Salza vad som kommer att drabba henne när hon väl är infångad.

Matte: Vänta du, din nedrans olycka. Du vet inte du vad som väntar när jag väl får tag i dig....  grrrrrr......  då ska du nog få veta att du lever minsann... vänta du bara.....grrrr.....!
Salza: HAHAHAHA, det kvittar! Du får ADLRIG tag i mig... titta här... fintar bort dig lätt som en plätt!

Och lilla Salza flyger verkligen fram..... med världens uppkäftigaste svans och odygden glittrande i ögonen.

Matte å sin sida har i ärlighetens namn liiiite svårt att hålla sig för skratt. Salza är ett stort charmknippe, och situationen är dråplig. Husse å sin sida skrattar fortfarande krampaktigt och får nu hålla sig i en trädstam för att inte ramla omkull.

Husse: Sluta nu, så ska jag kalla in henne åt dig.
Matte: Du skulle bara våga lägga dig i det här! Håll tyst..... och håll dig  borta!!!!!
Husse: Ok då, men det här kommer att ta resten av dan, vet du....
Matte: Håll tyst.....!  det kommer det inte alls det!!!!  Grrrr......  Förbannade hund... nu jäklar ligger du risigt till... vänta du bara, jag gör slarvsylta av dig när jag får tag i dig...

Salza som först har skuttat omkring i vattnet en lång stund, har nu rusat runt i buskagen i full fart i flera minuter och orken börjar tryta.

Salza: Men matte.... jag VILL ha min grej ifred och tugga på den en stund. Kan jag inte få stanna en stund och käka lite på den?
Matte: NEJ, du ska komma hit när jag säger åt dig...  och inte käka på en massa äckligheter.... Eländiga hund..... ge dig nu... för JAG ger mig ALDRIG!
Salza, nu med slokande svans: Men....  jag blir lite rädd när du låter så arg... jag vill ju bara ha min grej...... 
Matte: Bra det... att du blir rädd.... så här gör man inte mot sin matte! När jag ropar på dig ska du komma till mig... förstått?????
Salza, nu med en uppkäftig svans igen: Mjaaa.... men då tar du min grej.....   och det vill inte jag! Så jag håller mig utom räckhåll ändå, då kan du inte ta den... HAHAHAHA...

Och så rusar Salza iväg igen.... full fart är det på de små benen, och efter kommer en argt muttrande matte med stora, arga steg.

Matte: Tänk dig noga för min lilla dam.... grrrrr..... jag ger mig aldrig... du kommer att förlora den här kampen. Ju fortare desto bättre för dig!!!

Salza har nu blivit lite betänksam.... hon är trött i benen och inte så full i sjutton längre. Tänk om matte verkligen menar allvar med allt hon säger? Tänk om det inte bara är tomma hot? Tänk om all världens hemskheter nu kommer att drabba henne? Och husse som annars alltid tar henne i försvar, han bara skrattar och skrattar han...  usch, det här är inte kul längre!

Salza försöker nu blidka sin matte, viker ner sin svans, gör sig liten, och ser med bevekande ögon på sin arga matte.... men håller fortfarande stenhårt i sitt fynd, som nu visar sig vara en död fågel.

Salza: Men.... jag vet inte vad jag ska göra nu.... du är så arg... och jag är så liten och trött.... och jag vill så gärna ha min döda smaskiga fågel.... hjälp mig nu då!
Matte, nu med sin snälla röst: KOM nu då Salza, får jag den där, så ska vi åka hem sen.
Salza: Så skönt, nu låter du inte så arg längre..... nu kommer jag, för nu är jag trött på det här, det blev lite otäckt till slut.

Och Salza stannar upp och närmar sig sedan försiktigt sin matte. Och matte berömmer och låter snäll igen, och Salza skyndar sig fram och sätter sig med en suck vid mattes ben....  med sitt dyrbara fynd i munnen.. 

Matte, fortfarande med sin snälla röst: Duktigt Salza, nu gör du rätt. Får jag din äckliga fågel nu, så får du en godis av mig.
Salza: OK då, vi byter! Hit med godiset....  skönt att få slut på det här, jag är trött nu!!!. 

Och matte tar den hett åtrådda fågeln och gömmer den bakom ryggen samtidigt som hon klappar om lilla Salza som nu återigen ser glad och nöjd ut. Husse har nu lugnat ner sig, och man kan faktiskt ana en gnutta besvikelse i hans röst när han säger att det faktiskt gick fortare att få Salza att frivilligt komma, än vad han hade trott.

De andra tre hundarna har under tiden suttit dödstysta i bilen och väntat... och tittar nu nästan med beundran i blicken på lilla Salza som dristade sig till att vara så olydig. Ingen av dom skulle vågat göra om det hon nyss gjort.....

Och matte är naturligtvis nöjd med att hon avgått med segern....  men hon inser också att det här nog bara var första gången av ett antal gånger när hon och lilla Salza kommer att ha olika åsikter om saker och ting. Men matte ville ju ha en hund med mycket fart i.... och då blir det så här ibland. Till förnöjelse för omgivningen förstås, men man ska ju alltid försöka glädja sina medmänniskor, så det bjuder vi på!